Blekinge-Kronobergs Fjordhästförening

Efter en hel veckas förberedelser och byggande av hinder var det så dag för årets jakt, den femte i ordningen.

Som vanligt var det lite kaos när alla började anlända och hästar skulle göras i ordning och broddas. Vi som hör hemma i stallet jagade desperat efter en häst till en av Lissis (e: Tuldre 123 u: Lina 2778) mattar. Karin skulle ridit Tösen, som oturligt råkade ut för en knäskålsupphakning tidigare i veckan och fortfarande är lite stel.Efter mycket ringande hit och dit fick vi låna en westernhäst från ett stall i grannbyn.. ”Gullan” ville inte gå in i släpet så efter att vi ödslat 20 min på lastning fick Johanna gå ca: 2 km till Barset med henne.

Efter all dramatik kom vi iväg 20 min efter utsatt tid men det var inga sura miner för det. Med 16 hästar av diverse raser varav 4 fjordingar (Nordman e. Siljar 157 u. Pyret 2351, Loella 2860 e. Julle 52 u. Lona 1529, Drutten e. Champis 160 u. Loella och Lissi) bar det iväg öut i naturen på den dryga milen långa rundan.

Efter en uppvärmning på 2 km var det dags för första omgången hinder, 8 st. bestående av tunnor, rishinder, oxrar och rättuppstående om vartannat. Höjderna var ganska snälla för att passa alla ca: 60-80 cm. Nu följde en lång transportsträcka där vi varvade skritt, trav och galopp.Nästa hinder serier bestod av 7 hinder med bl. a. en trippelbarr. Före dessa fick jag stora problem med min hittills ganska lugna Nordman. Jag hade ingen kontroll på den smala vägen och kunde bara styra och hoppas att han höll sig på benen. Det går faktiskt att hoppa jämsides när båda hästarna är ärliga på hinder, vi provade!

Johannas kommentar: (med western hästen) – Mina problem började när jag satt upp! Efter en lugnande skrittsträcka var vi framme i Iris paddock och den traditionella glöggen. Den var nog mest uppskattad av ryttarna i det ruggiga vädret men en och annan häst fick säkert smaka en pepparkaka.

När vi red vidare genom ett äkta småländskt sagolandskap fick vi sällskap av Iris och hennes halvblod. Åter i Barset fanns 2 hinder för att de som ville hoppa mer och sen skulle räven fångas in. Alla ställde upp för det lilla upploppet i vars slutände man kunde se svansen. En mäktig syn när 15 hästar springer iväg för att komma föst. (Iris och jag såg på). Det blev en av de yngsta deltagarna, Gabriella Thermén på sin D-ponny Castello som knep svansen. Till förtret för Arne som tyckte vi skulle låta honom få svansen för att han var den ende manlige deltagaren.

Nu återstod bara prisutdelning av den obligatoriska minnessaken till alla som ej fick någon svans och sist men inte minst korvgrillning i hästhagen!

Vi hade en väldig tur med vädret för regnet hängde i luften men började inte falla på allvar förrän strax innan räven skulle fångas in. Återigen fick vi från alla utomstående ta emot beröm för våra fantasifulla hinder och alla fin ridvägar. TACK till alla berörda markägare för att vi kan nyttja dessa och att vi kan samsas med alla älgjägare. 

Vid pennan Lena