Blekinge-Kronobergs Fjordhästförening

”Tantridlägret” 2002 

Under nästan ett helt år har jag hört så mycket roligt berättas från Lisbeths ”Tantridläger” förra året. Främst när jag träffade Annelie Lindekrantz, och Ewa Persson från Södra Skåne. Nyfikenheten växte, och med lite tur, fick jag den sista platsen som var ledig till årets upplaga.

 Fredagen den 9 augusti packade jag ner mina och Saris pinaler, och sen gav vi oss norrut upp i de småländska ”tassamarkerna”. Solen stekte, som den ju ofta gjorde i somras, så jag var genomsvett redan när jag packat klart och lastat Sari.

 För ovanlighetens skull var jag framme i god tid. Lastade av Sari och fick lite saft att svalka mig med. Sakta men säkert droppade de andra deltagarna in. Vi var totalt nio stycken, åtta ”damer” i olika åldrar, och så Anton, som också ville vara med och träna sin ponny.

 Vår tränare, Eva Jacobsson, som varit ridlärare i Alvesta, hade två pass om dan med oss var, och vi red två och två Vi tränade bland annat markarbete och gymnastikhoppning. Träningen anpassades efter vilka kunskaper de olika ryttarna och hästarna hade. Detta gjorde att alla hade möjlighet att få ut så mycket som möjligt av träningspassen. Mycket trevligt och lärorikt, både att rida själv och att titta på när de andra red. Eva är en trevlig person har ett mycket bra pedagogiskt sätt att lära ut på.

 Lisbeth hade lagat utsökt mat, som åts med god aptit, för hungrig blir man ju, även om det är varmt. En hel del dricka blev det också. Både vi och hästarna blev törstiga i värmen. På kvällarna drack vi dock inte bara vatten. Det blev lite annat också, under ett energiskt utbytande av diverse erfarenheter inom olika områden. Det mesta hästrelaterat förstås. Myggen kom fram och oroade tillvaron för oss framåt kvällningen, men med hjälp av lite av Lisbeths Aloe Vera, var det bekymret ur världen.

 Första kvällen var jag väldigt trött och somnade som en stock. Tyvärr missade jag därmed när Annelie lyckades trampa på en tandkrämstub, så att innehållet for ut på badrumsgolvet. Det ryms tydligen en hel del tandkräm i en tub… Det är bland annat såna små händelser som gör våra resor och läger till minnesvärda upplevelser. En och annan rolig historia gör ju inte saken sämre.

 Ridlägret avslutades med en dressyrtävling, där även andra, som inte varit med på lägret deltog. Jag hade inte lärt mig programmet, så jag avstod från att tävla. Det ångrar jag lite, för det hade känts bra att avsluta träningslägret med att visa upp ett program. Får försöka lära mig det till nästa år. För fler gånger lär det bli, om jag har möjlighet att komma med. Det är en kick att få komma iväg och träffa andra med samma intressen. Jag gillar verkligen ”fjordhästfolket”!

 Vid pennan Elisabeth